Den sista veckan

Hej allesammans!

Nu är vi inne på den sista veckan på Mittuniversitetet och våra examensprojekt. Det känns konstigt att vi är några dagar från examinerade bildjournalister. I tre år har vi i bildjour 13 hängt ihop. Vi har fått genomgå mycket som en klass eller kursdeltagare inte ska få göra men vi har hållit ihop och kämpat på, trots alla motgångar.

Vi tänkte bjuda på bilder från de senaste veckorna. Så här kommer en bildbomb med vad vi har sysslat med.

13233189_10207031387607361_926588813_n

I mitten av februari var vi tillbaka i Sundsvall och redo för att börja jobba med projekten.

Processed with VSCO with m5 preset

Det kunde vara väldigt utmattande att leta igenom sina kontaktarter och göra bildurval. Då passade det att ta en nap.

13214918_10207031387847367_471198723_o

Genomgång av första urvalet tillsammans med Kent och Iréne.

13234812_10156917607165183_653708527_o

Utställningslayout.

13241665_1835509246676667_1814760349_o13271898_1835508443343414_568524884_o

13262537_1835508470010078_1797636214_o

Magasinsgruppen hade även fullt upp att jobba med layout och redigera till magasinet.

13235016_10156917605605183_571293366_o

Efter veckor av bearbetning och urvalsprocesser var det ganska häftigt att äntligen få skriva ut sina bilder.

13230821_10156917611195183_326502154_o

13234783_10156917605285183_814844402_o

Vanessa och Ida åkte iväg och införskaffade cirka 120 st. ramar.

13262640_10156917604370183_833630393_o

Sedan var det fritt fram att börja beskära och rama in sina bilder.

13275403_10156921710550183_1403753277_o

13234591_10207031387807366_1383349897_o

Se så fint det kan bli! Alla projekt kommer visas på vår vernissage nästa onsdag  i Stockholm. 

Vi ser fram emot att ses på Galleri kontrast i Stockholm på onsdag 1 juni.
Vi alla skulle bli väldigt glada om så många som möjligt skulle vilja komma och dela kvällen med oss.

/Bild 16

 

 

Slutspurten

Det har varit rätt tyst på bloggen sedan vi kom hem från våra projekt, det hänger ihop med att vi arbetat hårt med att göra bildurval och skriva klart våra reportagetexter.
Till vår hjälp har vi haft gästlärarna Iréne Berggren och Kent Klich.

13271643_10207031263564260_1515715134_o

Det har varit långa dagar på universitetet och med vägledning av Iréne och Kent har våra projekt och tusentals bilder kokats ner till en handfull bilder.

Vi i Bild16 vill rikta ett stort tack till dem för deras stöd och dedikerade arbete den senaste månaden!

Nu är det bara några korta veckor kvar och den 1:a juni går vernissagen för vårt examensarbete av stapeln på Galleri Kontrast i Stockholm.

Mer om vernissagen hittar du på vår Facebook.

/Bild16

Konsten att förflytta en cirkus

Nu har Cirkus Olympia dragit igång årets turné. Ett väldigt maskineri krävs för att få allt att fungera. Bara en sådan sak som att förflytta djur, tält, utrustning och allas hem kräver en hel del.

Brist på utrymme är något cirkusen ständigt brottas med. Även om platsen cirkusen befinner sig på ofta är ganska stor är varje kvadratmeter av ytan planerad för att få allt att rymmas på bästa sätt. Jag trodde inte att det var SÅ stor precision inblandad när det kom till att parkera husvagnar och bilar men oj så fel jag hade.

Efter sista föreställningen på en plats tar det inte många sekunder från att sista gästen är ute ur tältet till att det börjar monteras ned. Det kan verka rörigt men alla vet vad de ska  göra och det ska gå fort, väldigt fort.

_DSC9488

När allt är nedpackat rullar fordonen iväg på led. Först i karavanen av husvagnar och husbilar kör tältmästaren. Han behöver vara först på den nya platsen för att dirigera alla till sina rätta platser. Men innan man kommer så långt ska hela karavanen alltså förflyttas. I en förbestämd ordning körs alla fordon. För att inte tappa bort någon gäller det att ha koll på att man har rätt bil efter sig. Man får inte göra en sväng utan att först kolla att bilen bakom är tillräckligt nära för att se vart du tar vägen. Det kan låta enkelt men med en stor husvagn bakom sig är det inte helt lätt att i mörkret se om det verkligen är de franska clownerna som sitter i bilen bakom.

_DSC0678

Väl framme på den nya plasten är det tältmästarens tur att jobba. Med en ficklampa går han farligt nära framför varje fordon och vinkar dem till rätt plats. Härom dagen fick jag själv lära mig att varje decimeter räknas. När jag tyckte att jag stod tillräckligt nära husvagnen framför vinkades jag ändå fram två decimeter. Lite larvigt tyckte jag tills jag förstod att alla fullastade lastbilar med släp skulle passera vid den smala passagen precis bakom min husvagn. Då var jag väldigt glad för de där extra decimetrarna.

/ Ida

 

Volontärer

Desto fler människor jag pratar med så får jag uppfattningen att den största insatsen för att hjälpa flyktingar gjordes av civilsamhället här i Malmö.

Flera veckor innan myndigheter var på plats så stod det lärare, läkare, studenter, pensionärer, mammor, pappor och barn på tågstationen i Malmö och hjälpte de människor som efter en lång flykt hamnat i Sverige.kollage03Mat och kläder delades ut. Mobiltelefoner och tågbiljetter köptes. Lokaler runt om i Malmö öppnade sina dörrar för övernattning när Migrationsverket höll sina lokaler stängda och lät de flyktingar som väntade sova på parkeringsplatsen utanför.

Nu behövs inte längre hjälpen på samma sätt. Kläder delas fortfarande ut, men inte på tågstationen. Det skickas nu direkt till asylboenden. Istället för att prata med flyktingar på perrongen så träffas man och fikar med de nu asylsökande för att träna svenska.

test28

Många av de volontärerna som spenderade hela hösten på tågstationen hjälper fortfarande till varje dag, det syns bara inte.

The more people I talk to, I get the notion that the biggest effort that was made to help refugees was made by civil society here in Malmö.

Teachers, doctors, students, retirees, moms, dads and children helped the refugees at the train station here in Malmö several weeks before any authorities even was there. Food and clothing were distributed. Mobile phones and train tickets were purchased. Several organisations in Malmö opened its doors for overnight stay when Migrationsverket didn’t help.

Now the aid isn’t needed in the same way.

Clothes is still handed out, but not at the train station. It is sent to the asylum accommodation. Instead of talking with the refugees on the station people meet to have coffee with asylum seekers to help with their Swedish.

Many of the volunteers who spent the whole autumn at the train station is still helping every day. But now you just don’t see it.kollage04

//Gustav

Τίμιος Σταυρός – The Holy Cross

kyrka_003

(Click play below to hear what the morning mass sounds like.)

Klockan är 05.30 och fåglarna kvittrar matt, tuppen i den lilla hönsgården galer och morgonen gryr över dalen. Prästlärlingen John går sakta över gårdsplanen för att ringa in morgonbönen.

För en vecka sedan spenderade jag två nätter på det ortodox-katolska klostret Timios Stavros. Det är av översteabbot och arkimandrit för klostret, fader Makarios, som jag har blivit inbjuden till att bo några nätter och se hur det är att leva som munk. Förutom fader Makarios bor de två prästmunkarna fader Vissarion och fader Irinaios på klostret.

It’s 05.30 in the morning and the birds are slowly starting to wake up, they are faintly tweeting and in the small chicken coop the rooster has started to crow. The priest apprentice John is slowly making his way over the courtyard to ring the bell and announce the beginning of the morning mass.

Last week i spent two nights at the Orthodox Catholic monastery Timios Stavros. It is by the archimandrite abbot father Makarios that i have been invited to stay at the monastery. There are two more monks living at the monastery besides father Makarios. The two hieromonks, father Vissarion and father Irinaios.

kyrka_001När klockan har ringt färdigt inleds morgonceremonin med att fader Irinaios tänder två smala vaxljus i förmaket till kyrkan. Längre in i kyrkan är det mörkt, så när som på några små oljelampor som hänger framför ikonostasen. I vestibulen hänger en svag doft av rökelse i luften och prästkappan fladdrar när fader Irinaios går ned för gången mot altaret. Innan ceremonin kan börja kysser han klostrets skyddsikon och gör ett korstecken samtidigt som han mumlar en kort bön.

Prästlärlingen John står bredvid präststolen och fader Irinaios tar plats vid hans sida. Med en hastigt mumlande röst inleder fader Irinaios ceremonin och med jämna mellanrum fyller John i med fraser och strofer. Förutom bönen är det helt tyst i kyrkans nav och när första delen av morgonceremonin är över ansluter fader Vissarion.

The morning mass begins when the sound of the church bell has subsided over the mountainside. Father Irinaios lights two thin vax candles in the narthex. In the nave it’s almost dark, save for a few small oil lamps hanging in front of the iconostasis. The faint smell of incense fills the air in the vestibule and the sound of father Irinaios fluttering cassock is filling the church nave as he strides towards the altar. Before beginning the mass he makes a cross sign over his chest and kisses the protective icon of the monastery.

The priest apprentice John is standing beside the altar on the right hand side aisle, father Irinaios takes place next to him. With a swift mumbeling voice he begins the morning mass, John is filling in with frases and stanzas and the ceremoni continues on. Besides the mumbling morning mass it’s completely quiet in the church nave when father Vissarion joins.

kyrka_002Han kysser ikonen för klostrets skyddshelgon och tar plats till vänster om fader Irinaios vid präststolen. Tillsammans ber de för människan, för förlåtelse och framtiden. Efter ytterligare en stunds bön går fader Vissarion in i bakom kyrkans handsnidade Ikonostas. Ett svagt klämtande hörs och lukten av rökelse sprider sig i kyrkan.

He kisses the icon of the holy cross and takes his place on father Irinaios left hand side. They pray for all the humans, for forgiveness and for the future and when one of the prayers is completed father Vissareon makes his way towards the hand carved wooden iconostasis. He enters through one of the small gates that leads to the inner sanctuary, and after a while a small chime can be heard and the smell of incense spreads throughout the church.

kyrka_005 kyrka_004Klämtandet blir högre och fader Vissarion pendlar rökelsekaret framför sig och välsignar kyrkans nav. Under tiden mässar fader Irinaios och lärlingen John vidare på morgonceremonin. När klockan närmar sig nio är morgonceremonin avslutad och det är dags för frukost, sött grekiskt kaffe och skorpor formade som knutar.

The chimes gets louder and father Vissareion emerges from the iconostasis, he is swinging the censer and blessing the nave of the church. In the meantime father Irinaios and the priest apprentice John is continuing the mass. The morning ceremony is completed at 09.00 and afterwards it’s time for breakfast, sweet Greek coffee and biscuits shaped lite knots.

kyrka_006Det är ett stilla liv att leva som munk på ett kloster. Två fasta punkter varje dag, morgonceremonin klockan 06.00 och kvällceremonin klockan 18.00. Där emellan arbetar munkarna med att restaurera klostret och förbereda nästkommande mässa.

Och med besöket på Timios Stavros avrundade jag i slutet på förra veckan min vistelse på ön Samos. Det är tvära kast vad gäller hur Grekland hanterar flyktingsittuationen och efter ytterligare nyheter från Lesbos får jag veta att alla hot spots även där kommer att vara låsta. Jag har två veckor kvar på mitt projekt och beslutar därför efter många turer fram och tillbaka att bege mig till Aten istället.

Mer om det längre fram.
Till dess, allt gott!

/Kid

The monastic daily life is a quiet one, two fixed points every day. The morning ceremony at 06.00 and the evening ceremony at 18.00. Between the two the monks are working with restoring the monastery and preparing for the next mass.

I ended my stay at the Greek island Samos with the visit to the monastery Timios Stavros last week. The day to day decisions regarding how Greece is handling the refugee situation is changing every day and after getting some further news on how the hot spots on Lesbos will be handled i have decided to go to Athens instead.

I’ll write some more about Athens in a few days.

Låsta grindar

De senaste dagarna har det hänt en del vad gäller hur lägren på de Grekiska öarna ska hanteras. På Samos beslutades det för två dagar sedan att grindarna till det stora lägret i bergen ska hållas låsta tills vidare.

kisv_c1

Jag har de senaste dagarna varit borta från Vathi och nu när jag återvänder har stämningen vid lägret förändrats. Det sitter en grupp människor vid grinden som tidigare var öppen. Två lager staket och taggtråd skiljer oss åt och jag får ropa för att få kontakt med någon som pratar engelska. 24 åriga Amlar från Pakistan berättar att grindarna har varit låsta sedan i förrgår och att de inte fått någon information om vad som händer. De väntar på att ett beslut ska fattas och under tiden får de inte gå ner till Vathi.kid_c2– Vi vet inte när vi får komma ut och jag har ingen möjlighet att ringa min familj eftersom jag inte kan köpa ett simkort säger Amlar.

kid_c3

I samband med beslutet att stänga grindarna togs även ett beslut att alla oberoende volontärorganisationer inte längre får tillträde till lägret. De stora organisationerna UNHCR och MSF är de enda som får arbeta i lägret på Samos.

Samtidigt fördömmer de två organisationerna den uppgörelse som har gjorts mellan EU och Turkiet. I en artikel i dagens The Guardian säger UNHCR och MSF att de kommer börja dra sig tillbaka från arbetet på de Grekiska öarna, och i en skrivelse på sin hemsida meddelar franska MSF att all verksamhet i lägret Moria på den grekiska ön Lesbos kommer att upphöra på obestämd tid.

/Kid



During the last few days there has been some developments in regards to how the hot spots on the Greek islands will be handled. Two days ago it was decided that the gates to the hot spot in the mountains at Samos will be locked until further notice.

I’ve been away from Vathi for a few days, and the atmosphere around the hot spot has changed since i was here the last time. A group of people are sitting at the closed gate and there is two layers of fence and barbed wire between us. I have to raise my voice to be able to get a hold of someone who speaks english. 24 year old Amlar from Pakistan tells me that the gates have been locked for two days and that they have not received any information regarding when, or if the gates will open again. The people inside the hot spot are confined until further notice and are not allowed to walk down to the city of Vathi.

– We don’t know when we will be released from the camp and i can’t call my family because i can’t buy a sim card for my phone says Amlar.

Besides closing the gate it has been decided that all independent volunteer organisations are denied access to the Hot Spot at Samos. The only organisations allowed to work within the camp are UNHCR and MSF.

Meanwhile the same two organisations condemn the deal between EU and Turkey in an article in today’s The Guardian. The organisations will start to scale down their presence on the Greek Islands. MSF states on their web page that they will cease all work in the hot spot Moria on the Greek island Lesvos.

/Kid

Ett komplext land.

Vy3

Fick i väg några filmrullar till Sverige tillslut. Jag har så klart blandade känslor för det som kom tillbaka, det är en början, så klart undrar jag om jag är på rätt väg. Många av mina kamrater där ute i världen ställer sig säkert samma fråga.

webb

Främst har jag rört mig i Sarajevo, men gjort några dagars avstickare till Srebrenica. Försöker observera den nya kulturen och inleda samtal med de jag möter. Det går bra med de yngre men med de äldre är det svårare, språket blir en barriär.

webb1

Jag frågar nyfiket om deras samhälle, låter de styra samtalet mot vad de tycker är viktigt. Ofta så berättar de om en stark misstro mot politiker och den sittande regeringen som stoppar pengar i egen ficka och skapar stor arbetslöshet. Jag hör om en växande oro att motsättningarna mellan bosniaker och serber ska blossa upp igen. På landsbygden syns segregationen mycket tydligare än i storstaden Sarajevo.

webb2

Det går inte att komma ifrån att Bosnien och Hercegovina är ett mycket vackert och komplext land. Och tiden som jag har kvar här kommer bli spännande.

/ Rickard

Löpteknik & engelskalektion

blogg_1

Eleverna har lärt sig om rätt löpteknik. Så för några dagar sedan var de ute och sprang för att testa den. ”Ni såg ju nästan ut att gå i en vanlig skola igår när ni var ute och sprang”, sa en lärare till dem dagen efter.

blogg

Engelskalektion och skrivande på en essä stod på schemat en annan dag.

blogg_3

Några tunnelbanestationer bort bor de flesta av eleverna på skolans elevhem. Här spelar de fia med knuff.

blogg

Eleverna som går på balettinriktningen tränar även modern dans tre gånger i veckan. Här har de lektion på skolans scen.

The students got to lear about proper running technique. So a few days ago, they were out running to test it. ”You almost looked like you all were going to a normal school yesterday when you were out running,” said the teacher to them the next day. / Another day, it was essay writing which was on the schedule during their english lesson. / Most of the students live at the school’s dormitory which is a few subway stops away. Here the play Ludo together. /The students who speceialize in ballet also practices modern dance three times a week. Here they have lessons on the school stage.

/Sofia Björkesjö

 

Guppar vidare

Riga

Första inlägget här för mig.

Nu är man igång, Helsingfors ena dagen, Riga den nästa. Det är en märklig tillvaro här på sjön. Man träffar människor, tar några bilder, sen försvinner dem. Och ibland inga människor alls. Fastnar istället för detaljer och saker folk lämnar efter sig. I många fall säger det mer. Jag gillar också landskapen, hamnarna och städerna jag kommer till. Jag är en resenär och det här är en jobbresa. Jag gör mina små nedtramp här och där och hoppas få med mig någonting. Ibland lyckas jag, för det mesta inte.

kolla ut   ansikte

Det jag kämpar mest med är min egen tristess. Det blir så när man ser samma saker hela tiden. Risken är att man tappar skärpan. Jag måste hålla ångan uppe även fast nyfikenheten inte är densamma.

Tar en tur mot Tyskland nu, får se vad det ger.

First post for me.

Helsinki one day, Riga the next. Meet people, take a few pictures, then they disappear. And sometimes no people at all. Loose interest and look for details and stuff people leave behind. In most cases it says more. I also like the landscapes, the different harbors and and the cities I come to. I´m a traveller going on a job trip. That´s how it is. Trying to catch something.What I struggle with most is my own boredom. That happens when you see the same things.I got to keep the steam going even though I´m not that curious anymore. Going to Germany now.

/ Jesper

Myndigheter

En presstalesman från en myndighet ringde mig. Han sa att jag inte får prata något mer med folk som arbetar på den myndigheten. Absolut inte fotografera dem. Eller deras lokaler. Eventuellt byggnader, han skulle fundera på det.

Tror jag släpper den delen.kollage01Got a call from a PR- person that told me I cant take pictures of their employees. Nor talk to them, or take pictures in their offices. Maybe on the building, he’ll get back to me.

I’ll drop that part of the project.kollage02Håller tummarna för alla, snart ses vi.

//Gustav