Volontärer

Desto fler människor jag pratar med så får jag uppfattningen att den största insatsen för att hjälpa flyktingar gjordes av civilsamhället här i Malmö.

Flera veckor innan myndigheter var på plats så stod det lärare, läkare, studenter, pensionärer, mammor, pappor och barn på tågstationen i Malmö och hjälpte de människor som efter en lång flykt hamnat i Sverige.kollage03Mat och kläder delades ut. Mobiltelefoner och tågbiljetter köptes. Lokaler runt om i Malmö öppnade sina dörrar för övernattning när Migrationsverket höll sina lokaler stängda och lät de flyktingar som väntade sova på parkeringsplatsen utanför.

Nu behövs inte längre hjälpen på samma sätt. Kläder delas fortfarande ut, men inte på tågstationen. Det skickas nu direkt till asylboenden. Istället för att prata med flyktingar på perrongen så träffas man och fikar med de nu asylsökande för att träna svenska.

test28

Många av de volontärerna som spenderade hela hösten på tågstationen hjälper fortfarande till varje dag, det syns bara inte.

The more people I talk to, I get the notion that the biggest effort that was made to help refugees was made by civil society here in Malmö.

Teachers, doctors, students, retirees, moms, dads and children helped the refugees at the train station here in Malmö several weeks before any authorities even was there. Food and clothing were distributed. Mobile phones and train tickets were purchased. Several organisations in Malmö opened its doors for overnight stay when Migrationsverket didn’t help.

Now the aid isn’t needed in the same way.

Clothes is still handed out, but not at the train station. It is sent to the asylum accommodation. Instead of talking with the refugees on the station people meet to have coffee with asylum seekers to help with their Swedish.

Many of the volunteers who spent the whole autumn at the train station is still helping every day. But now you just don’t see it.kollage04

//Gustav

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *